Julmaten väntar
Nu sitter jag här, med rökelse, i tystnad och glädjer mig över att jag bara blev lite slemmig i halsen i en dag för att sedan gå över. Magins konst har fångat mig en gnutta, även om jag skapar magi i allt jag gör. I Lördags och i förgår fotograferade och filmade jag Robert och Jonas till deras Underground Magic Team! Fotograferingen i Lördags vart inte som vi tänkt men ändå lyckad. Jag ska planera in en plats åt tid åt dom för riktigt grymma bilder!
Så, vad är det då som gör oss så intresserade av detta? Är det för det upplevs som övernaturligt och förbluffande eller är det något djupt inom oss som får oss att gång på gång faschineras av detta? Jag försöker gång på gång att skapa denna magi i allt jag gör. När jag äter, när jag går, när jag andas, när jag skriver, när jag plåtar, när jag springer, när jag skrattar, när jag läser, när jag kramas, när jag Är.
Längtan efter det varma ljuset från tända stearinljus och ett kök i övergripande rött med pynt och ett bord proppat med mat kommer allt mer. Mer vill jag ha den där smaken, mer vill jag sitta där i glädje med alla. Alla som har tagit sig dit för att uppleva samma sak. Leka med alla barnen. Det är något med barn, något som vi äldre inte förstår, som vi kommit ifrån. Vi söker hela tiden tillbaka, men inser snart att världen har inget att ge oss. Få av oss kommer förr eller senare till insikt att barnet vi söker finns inuti oss. Det är där barnen lever och det är där dom är. Inuti. Sedan blir den fysiska världen alltför påträngande och dom orkar inte kämpa längre. Mer och mer soldater trycker undan dom, tvingar dom till mentalt slaveri för att “fungera” i samhället. Jag glädjer mig över att Julen finns där alla (förhoppningsvis) kopplar ur sig från The Matrix och börjar leva, att vara där och vara barn.
Vi måste bli Barn igen!
WOW _ RIKGTIGT LÄCKRA bilder grabben min!! SUper faktsikt alla 3. Men den sista var läkrast!
fint skrivet som vanligt
thanks for all you DO
Tack Morsan! Det värmer verkligen!